Uppfylld av en härlig känsla. Jag tror visst att det är livslust, hopp och framtidstro som kommit på besök. Kanske långbesök rent utav?

En oväntad möjlighet dök upp, bara så där, och på två veckor har mitt liv fått en ny riktning. Tänk om det är nu som livet äntligen vänder?

Jag har gått från väntan till initiativtagande, från ovisshet till visshet, från tröghet till möjlighet och från hopplöshet till känslan av makt över mitt liv, makt över mig själv igen - äntligen!

Äntligen kanske jag kan göra något åt min situation. Påverka mitt liv. Sluta vara en fånge. Sluta vara en slav under inkompetenta system.

En chans som jag väntat på så länge. Jag ska ta den och vårda den ömt. Vara snäll med mig själv, klok och ansvarsfull. Inte springa iväg på impuls, utan njuta av ett liv som har helhet. Balansera ingredienserna till en harmonisk gryta där allt gott blir ännu godare tillsammans.

Kanske inte så märkvärdigt för gemene man, men för mig är den här glada upprymda känslan av att allt är möjligt något jag suktat efter så otroligt länge. Jag vill bara omfamna allt, njuta och skratta.

Helt plötsligt går allt mycket lättare. Jag är gladare. Just ingenting känns jobbigt. Disken går av bara farten. Jag känner mig lättare och att allt går lättare.

Jag provar mina vingar och märker att de faktiskt bär lite last. Jag presterar - på riktigt! Jag har kanske äntligen en chans att få tillbaka mitt liv. Eller egentligen är det väl ett nytt liv, det gamla får jag aldrig igen. Det känns dock som det "nya nya" livet kan bli ännu bättre än det jag lämnade för fyra år sedan. Motgångar föder alltid nya möjligheter och det ser ut att vara sant även denna gång.

Tänk om jag kan få det där jag längtat efter så länge. Ett liv där jag kan prestera på hög nivå trots de begränsningar jag fått. Ett liv där jag kan få utlopp för allt som dämts upp de senaste åren. Kreativitet. Produktivitet. Framåtskridande. Allt som är jag!

Samtidigt som jag får en chans, tror jag att jag ger en chans. Olikheter som samarbetar - och något som är bra för två är dubbelt bra. En bra känsla. En uppåtgående spiral. Tänk om det händer. Det skulle vara fantastiskt!

Jag är inte säker än, inte på långa vägar. Jag är van med misslyckanden och ständigt grusade förhoppningar nu. Jag vet att om det blir så, så kan jag hantera det. Någonstans känns dock detta så lovande att jag åtminstone kan unna mig att hoppas.

Det här är första gången som jag själv på riktigt tror att jag kan gå vidare. Bara tanken på att få vara en fri person - utan det osynliga fängelset. Nästan lite svårt att greppa hur stort det skulle vara att få uppleva den friheten. Tårarna rinner på redan blöta kinder - tänk att få ha ett liv!

SÅ TACKSAM. SÅ GLAD. SÅ LÄTT. SÅ HOPPFULL. SÅ MOTIVERAD. SÅ STARK. SÅ UTAN GRÄNSER. NU KOMMER JAG!

comments powered by Disqus