restaurangen

Det var på nyårsdagens morgon, eller egentligen var det väl mitt på dagen. Vi vrider alltid på dygnet när det är skollov. Maken var sjuk och tog sovmorgon. Jag kände mig pigg och glad och frågade min ena son - vad tycker du vi ska hitta på idag?

Han svarade: - jag tycker vi ska åka in till stan och gå på bio, sedan åka på Max och äta hamburgare och sedan åka på badhuset!

När han sa det var det precis som mitt gamla jag vaknade till en liten sekund och tanken "ja, vad kul! Det gör vi!" gick som hastigast genom mitt huvud. Mitt nya jag hajade till lite förvånad, hur kan man ens tänka tanken liksom? Jag tillät mig ändå att tänka igenom scenariot och jag insåg ju snabbt hur otänkbart det var. Likväl var det härligt att få tänka den där tanken. Mitt gamla jag skulle aldrig ha tvekat. Naturligtvis disponerat om så vi fick badhuset först och bion sist, men jag skulle aldrig ha reflekterat över att det skulle finnas något hinder för att ensam åka in och ha en rolig heldag i stan med mina tre barn.

Det var trevligt att minnas mitt gamla jag där en stund. Jag hoppas mitt nya jag någon gång blir såpass frisk att jag kan få bli sådär spontan igen, för jag saknar det verkligen.

Det där var igår, men idag har faktiskt varit en riktigt fin dag. Jag har varit med barnen hela dagen. Först gick vi en skogspromenad och sedan åkte vi iväg till en jättemysig restaurang inte alltför långt bort. Vi brukade åka dit ofta förut men har inte varit där på länge nu. Barnen myste och verkligen njöt av besöket på restaurangen, de har många mysiga minnen därifrån och det märktes väl att de tyckte det var härligt att vara där igen.

Det mina barn önskade sig inför det nya året var en enda sak, att deras mamma ska bli frisk. Någonstans tror jag att när vi nu hade den här dagen tillsammans, så blev det ett tydligt tecken, både för barnen och mig själv, på att jag faktiskt har blivit friskare. Kanske vi alla undermedvetet glatt noterade detta, för vi hade en sådan glad stämning idag och den följde med ända inpå kvällskvisten.

Ja, det var inte bio och bad, det var inte spontant utan planerat, men ändå en bit på väg. Jag glädjer mig så för varje steg jag tar och det faktum att jag kan få ha dagar som idag gör mig helt fylld av förhoppningar, lyckokänslor och framtidstro.

comments powered by Disqus