Är på väg till Stockholm med dottern. Den här tågresan är ett kvitto på de framsteg som kommit det senaste året. Den skiljer sig helt klart från andra tågresor jag gjort sedan skadan.

Jag reflekterade över en sak när vi stod i kön på Pressbyrån innan vi klev på tåget. Det var det faktum att jag inte tänkte på resan som jobbig, utan såg fram emot en skön lugn stund. Jag skulle passa på att laga den trasiga sömmen på kappan och hålet på min bästa BH. Jag skulle umgås med dottern utan distraktioner. Jag skulle läsa, kanske kolla på en film. Dricka kaffe. Bara ha det bra.

En annan banbrytande sak jag upptäckte nu är att jag kan använda mina hörlurar för att skärma bort allt prat runtomkring, istället för öronproppar som ändå släpper igenom det lågfrekventa bullret. Det går faktiskt bra och är inte jobbigt. Klassisk musik ljuder i lurarna. Välbehag sprider sig i hela kroppen av det vackra violspelandet. Jag blir inte överhopad av alla ljudintryck utan blir istället ett med musiken. Liksom bara surfar på ljudvågorna. Det är länge sedan jag kunde uppleva musik på det här sättet. Sorteringen av ljuden känns gå automatiskt. Jag kan lyssna och slappna av samtidigt. Helt underbart. Klassisk musik, så lugn och vacker. Jag har längtat efter detta. Njutning istället för uttråkning när jag måste skärma av omvärlden.

Jag har dessutom kunnat läsa en stund. Lyssna på musik och samtidigt läsa en bok. Låter rätt självklart va? Fast för mig har det varit omöjligt att ta emot så mycket input på en och samma gång. Jag orkade visserligen inte läsa mer än ett kapitel, men jag är väldigt nöjd ändå. Känslan av att "vara som vanligt" en stund är bara helt ljuvlig.

comments powered by Disqus