Jaha. Fyra år alltså. Jag har börjat vänja mig kan man säga. Det här är mitt liv nu. Det där som påverkar livet hela tiden och som jag alltid måste anpassa mig efter har börjat bli något som bara är.

Äldste sonens födelsedag sammanfaller varje år med olycksdagen. I år fyller han 13. Hjärnskadan fyller 4. Hela grejen att bli tonårsmamma är så otroligt mycket större än den här gamla hjärnskadan. Det är tur det. Sonens födelsedag är något roligt som alltid distraherar på hjärnskadedagen.

Det är mycket som är kul med en födelsedag. Som att köpa presenter. Lillasyster som ska hjälpa till att slå in, men som blir galen när tejpen tjorvar. Överraska på morgonen, extra tidigt. Sjunga sång, hurra och slänga paket i sängen. En glad son som vaknar. Äntligen födelsedag!

Göra önskematen köttfärssås och spagetti till middag och få toppbetyg av barnen. Tända ljus på tårtan. Sjunga, ropa leve och hurra igen. Fredagsmys till det dessutom. En riktigt härlig dag och kväll.

Ikväll sitter tacksamheten där inne i mitt bröst och myser. Jag uppskattar ögonblicken och sparar undan dem där i hjärtat. Inget av det vi gjort idag är något jag tar för givet längre. Varje stund när mitt liv faktiskt levs känns så värdefullt.

Under många år har jag inte kunnat ordna födelsedagarna sådär som jag vill kunna göra. Det har inte varit önskemat precis, utan kanske blodpudding eller makaroner. Födelsedagarna har passerat och även om jag försökt vara närvarande så har det varit den vanliga dvalan. Legat i sängen med morgonrocken på hela dagen.

Maken har brukat rädda upp det hela med en tårta från ICA Maxi på väg hem från jobbet. Lite grön marsipan och så kan det bli ganska festligt ändå.

De har ju överseende barnen, såklart, de är tacksamma för det som blir. Men minsta möjliga ansträngning är liksom inte kul… I mammahjärtat känns det mycket bättre om jag kan få göra det här lilla extra för att fira det underverk jag fick till mig en gång.

Det blir så tydligt sådana där dagar, att jag är sjuk och inte orkar. Det där som jag försöker att inte låtsas om så mycket, hamnar i rampljuset ordentligt på en födelsedag. Just därför känner jag mig extra glad idag. Vi har firat födelsedag ”som vanligt” och det betyder något mer än bara firandet. Jag mår bättre än på väldigt länge och det märks i hela familjen.

comments powered by Disqus