D E B A T T I N L Ä G G

Jag har senaste tiden läst och hört om personer som drabbats av hjärntrötthet och som inte blir tagna på allvar av Försäkringskassan (FK). Igår läste jag en insändare av Linda Beckert, en frustrerad läkare som upplever att hennes jobb är omöjligt att utföra då FK ändå inte tar hänsyn till den medicinska bedömning hon gör av patienter med utmattningssyndrom.

Jag kände så väl igen hennes frustration och uppgivenhet gällande FK, det är precis samma som mitt eget läkarteam ger uttryck för.

Jag lever sedan hösten 2013 med en hjärnskada till följd av en fallolycka. Min största nedsättning i nuläget är mental uttröttbarhet, s.k hjärntrötthet. Hjärntrötthet är ofta en följd av utmattningssyndrom men också av exempelvis stroke, skalltrauma, hjärnhinneinflammation, hjärntumör och ME/CFS.

Jag har sedan den 13:e januari i år blivit av med min sjukpenning. Detta trots en försäkringsmedicinsk utredning som i ord beskriver min hjärntrötthet och hur den påverkar min förmåga till aktivitet. Det verkar som Försäkringskassan inte tagit intryck av mer än vissa utvalda delar av sin egen utredning när de bedömde min arbetsförmåga. Nämligen en standardiserad tabell med 18 punkter som heter "Medicinska förutsättningar för arbete". Tabellen är säkert bra på många sätt, men utslag för hjärntrötthet ger den inte.

Jag skickade mina synpunker till FK och ifrågasatte det faktum att min mest handikappande nedsättning inte alls tagits med i deras bedömning. FK:s respons var att om jag lidit av hjärntrötthet skulle det ha visat sig i tabellen. Punkt slut.

Nu är det så att det finns ett etablerat, vedertaget verktyg för att mäta just hjärntrötthet. Mental Fatique Scale "MFS" heter det. Själv får jag 28 poäng på MFS, vilket är långt över gränsen för svår mental uttröttbarhet. Om då FK inte lyckas fånga upp ens ett uns av detta så måste det anses vara en mycket stor brist i handläggningen. Det är precis som att mental utröttbarhet inte finns som begrepp hos FK. Trots att det finns gott om medicinsk forskning på området.

Jag inser att hjärnan och dess funktion är ett komplext område. Det är inte lätt för gemene FK-handläggare att bedöma sådana fall. Inte heller för gemene försäkringsmedicinska rådgivare. Därför är det så otroligt viktigt att FK kan få bättre kunskap och hjälpmedel till sina bedömningar inom detta område.

FK måste förstå att när de idag bedömer hjärntrötthet utefter en persons förmåga att genomföra olika fysiska och kognitiva tester, så är det ungefär lika rättvisande som att utvärdera en persons förmåga att gå, enbart genom att mäta längden på benen.

Jag kommer försöka att förklara detta för FK igen, när jag begär omprövning av mitt ärende. Frågan är dock större än bara jag och mitt fall. Jag ser att många drabbas på samma sätt och utan rätt mätverktyg har vi väldigt liten chans att få en rättvis bedömning.

Hjärntrötthet är ett osynligt handikapp och ett växande samhällsproblem. Om vi ska få bukt med det krävs ett erkännande av att tillståndet finns och att det är allvarligt. På så vis kan bra förutsättningar skapas gällande behandling och förebyggande åtgärder. Om hjärntrötthet faller mellan stolarna vad gäller FK:s regler och bedömningsrutiner så blir det på sikt ett stort problem.

Oavsett bakomliggande orsak är det avgörande att den som drabbas får en så stressfri miljö som möjligt för att kunna få tillbaka sin funktion, eller åtminstone delar av den. Ekonomisk osäkerhet tillsammans med den stress som den enskildes kamp mot en myndighet ger upphov till är recept på personlig katastrof för den drabbade. Frågan är om personen någonsin klarar att resa sig efter det?

Det som sker nu framstår för mig som raka motsatsen mot vad som är samhällsekonomiskt sunt. Det långsiktigt hållbara torde vara att de drabbade ges förutsättningar att tillfriskna, så de åter blir produktiva medborgare som kan bidra till vårt gemensamma samhälle. Jag var själv med om utmattningssyndrom i början av 2000-talet och jag vet från personlig erfarenhet att det går att bli frisk.

Min uppmaning till FK och generaldirektör Ann-Marie Begler, är att börja använda MFS som standard i sina försäkringsmedicinska utredningar och bedömningar. Samtidigt bör man anpassa rutiner och utbildning av personal samt genomföra de eventuella ytterligare åtgärder som behövs inom myndigheten för att hjärntrötthet ska kunna bedömas på ett rättvisande sätt.

Min uppmaning till regeringen och socialförsäkringsminister Annika Strandhäll är att skapa förutsättningar för ovanstående, om de nu inte redan finns.

comments powered by Disqus