Idag kom jag av en slump in på ämnet autism och hittade några videor på youtube där man har försökt beskriva hur en autistisk person upplever omgivningen. Det blev något av en aha-upplevelse, för filmerna påminner på många sätt om hur det känns för mig ibland. De många intryck som sköljer över mig och som jag inte kan värja mig emot.

Ingen av filmerna är på pricken det jag upplever, men tillsammans kanske de ändå kan ge en hyfsad uppfattning av hur det är när man ser allt och hör allt, hela tiden. Kanske går det någonstans att förstå panikkänslan när man bara inte kan värja sig mot alla intryck utan blir totalt överväldigad av dem. Tänk dig sedan att detta händer i en affär och man träffar på någon bekant, hur ska man kunna bete sig normalt?

Den första filmen beskriver ett besök på en supermarknad. Påminner mycket om mitt första besök på vår lilla Ica Nära-butik efter olyckan. Alla syn- och ljudintryck skapar ett sorts inferno. Yrsel och illamående. Bländad och huvudet spränger. Det är svårt att existera. Filmen illustrerar svårigheterna att se och fokusera genom att göra bilden suddig och lägga dit grå fläckar. Det är givetvis inte exakt så, men det skapar ändå en ganska representativ bild av själva upplevelsen.

Den andra filmen beskriver en promenad. Ljuskänsligheten kommer fram bra i denna film. Den förmedlar också känslan av att varje detalj skapar ett intryck som måste behandlas och hur påfrestande det är. Hade jag gjort filmen hade alla små ljuddetaljer varit förstärkta på samma sätt som de visuella detaljerna påpekades och förstärktes i filmen. T ex hade barnen som leker och alla ljud från biltrafiken varit framträdande på ett mer störande sätt.

Alla intryck och detaljer på en promenad i stadsmiljö rycker och sliter i en på samma sätt som 10 personer som samtidigt försöker fånga ens uppmärksamhet. Det går inte att koppla bort eller att stänga av.

Den tredje filmen beskriver ett café-besök. Just upplevelsen av att höra kaffemaskinen och allt skrammel runt omkring, men inte kunna lyssna på eller ta in vad ens sällskap säger, tycker jag kommer fram bra här.

Utifrån dessa filmer är kanske det går lättare att förstå varför stadsmiljöer, gå på affärer, äta på restaurang eller gå på en fest kan vara så påfrestande. Det blir snabbt för mycket intryck helt enkelt.

Från början upplevde jag denna överdos av intryck hela tiden. Nu för tiden kan jag oftast slippa det. Så länge jag inte tröttar ut mig så orkar hjärnan sortera bort intrycken hyfsat bra. Då och då händer det dock att jag hamnar i infernot igen. Då vill jag bara springa bort från allt. Ha tyst omkring mig och vara ensam.

Givetvis försöker jag att inte utsätta mig för situationer där jag utsätts för mycket intryck, särskilt när jag vet med mig att jag är för trött. Är jag på topp kan jag klara av stökiga miljöer ett tag och det kan vara härligt att någon gång ibland kunna göra det. Kunna vara lite mer som vanligt, om än bara för en liten stund.

Ja, oj vad jag längtar efter ett fungerande kognitivt filter som kan sköta all denna sortering av intryck, så att min hjärna slipper. Det är så mycket härligare att leva i världen när min mentala energi kan nyttjas till roligare saker än att sortera bort onödiga intryck.

comments powered by Disqus