Idag är det två år sedan jag fick hjärnskadan som så drastiskt förändrade mitt liv. Jag sitter här och försöker reflektera över det, men jag känner mig tom. Tom på tankar och trött på allt som har med hjärnskadan att göra. Jag vill att den här dagen ska handla om min son som fyller elva och den stora glädjen jag känner över att få vara hans mamma.

Så, jag tänker inte bry mig om hjärnskadan idag, det finns så många andra dagar bättre lämpade för det. Idag ska vi äta tårta och fira. Bygga det nya legot. Jag ska njuta av min glada pojke och hela vår fina familj. Bara leva och njuta.

Ja, förutom det faktum att jag ska på rehabcentrum och göra andra delen av min neuropsykiatriska utredning idag, men förutom den lilla detaljen då, så får det vara tyst om hjärnskadan idag.

comments powered by Disqus