Är en rättvis bedömning möjlig?

Jag tog del av demokraternas primärvalsdebatt i USA förra veckan. Ett hett ämne var sjukvården och om de ska fortsätt utveckla ”Obama Care” bygger på befintligt sjukförsäkringssystem eller istället införa ”Medicare For All” som är statlig sjukvård likt den vi har i Sverige.

I debatten vädrades mycket kritik mot försäkringsbolagen ut, bl.a kring hur svårt det är för en enskild sjuk person att få rätt mot de stora bolagen. Det lustiga var att de lika gärna skulle kunna ha pratat om Försäkringskassan här i Sverige. Klagomålen var desamma.

Detta fick mig att fundera kring bedömningen av personers sjukdomar och arbetsförmåga och att den svårigheten inte nödvändigtvis är kopplad till om man har ett socialistiskt eller kapitalistiskt sjukförsäkringssystem.

Det som blir konstigt är att de som beslutar om ersättning kan bortse från en läkares bedömning utan att själva vara kunniga på området. En bedömning från en läkare som aldrig träffat patienten och som inte har specialiserad utbildning kan t.o.m värderas högre än den från den första läkaren.

Rent samhällsekonomiskt borde ju det vettigaste vara att se till att ha en så frisk befolkning som möjligt. Friska personer kan arbeta och bygga värde i samhället. Ändå har vi motstridiga system med separata budgetar där incitamenten spretar åt olika håll.

Innan jag blev sjuk trodde jag att Sverige hade ett vettigt system med helhetstänk. Ett system där man inte låter paragrafryttare köra över det sunda förnuftet. Jag läste galna reportage om FK-drabbade personer men tänkte att de nog inte var helt sanningsenliga. För inte kunde det väl vara så i Sverige?

Den rosaskimrande bilden jag haft av vårt trygga Sverige, som tar hand om en när saker går på tok, är nu borta. Det är ganska mörkt att gå från godtrogen svensk som gladeligen betalar skatt, till att känna sig grundlurad. Men kanske har jag äntligen blivit vuxen på riktigt.

Nu överklagar jag till Kammarrätten

För några veckor sedan fick jag brev från Förvaltningsrätten. Det var beslut om avslag på min överklagan, som väntat. Jag har nu skrivit ihop ännu en överklagan som jag ska skicka till Kammarrätten.

I min överklagan ifrågasätter jag att Förvaltningsrätten (och även tidigare FK) baserar sitt beslut på en utredning som inte har beaktat den nedsättning som allra mest påverkar min arbetsförmåga, dvs hjärntröttheten. Hur det kan ha blivit så har jag skrivit om i tidigare blogginlägg.

Jag hoppas verkligen att de tar upp mitt ärende då jag tror att man faktiskt missar något väsentligt i samhället just nu. Särskilt med tanke på ökningen av stressrelaterade sjukskrivningar.

När Försäkringskassan byggdes upp såg problematiken annorlunda ut med mer fysiska skador till följd av osäkra arbetsplatser mm. Nu har vi ett annat samhälle med andra problem och där måste FK hänga med. I det ingår att ha verktyg för att identifiera hjärntrötthet i de försäkringsmedicinska utredningarna.

Det vore intressant att höra om någon någonstans fått gehör för hjärntrötthet i en Försäkringsmedicinsk utredning. Hör gärna av er och berätta i så fall.

Tips inför FK-utredning

Står någon inför att göra en utredning hos FK så be gärna utredningsläkaren lägga till skattningsskalan ”MFS - Mental Fatigue Scale” för mental trötthet i utredningsunderlaget.

Kolla sedan om de kan lägga till ”att bibehålla mental funktion över tid” (eller någon likande formulering) som bedömningsfaktor i tabell 4b ”Medicinska förutsättningar för arbete” i läkarutlåtandet från utredningen.

Utifrån min erfarenhet är det tabell 4b som väger tyngst när handläggaren på FK ska göra sin bedömning. Det finns extra rader längst ner i tabellen och om resultatet från MFS tydligt kommer med kanske det kan göra skillnad.

För mig är den här idén än så länge oprövad. Om någon skrider till handling och testar detta så blir jag jätteglad om jag får höra om det fungerade eller inte.

comments powered by Disqus