Om mig

selfie

Vem är jag?

Oj, det skulle kunna vara en djupt filosofisk fråga. Jag väljer en lite enklare vinkling av den. Lite kort info om mig bara...

Jag heter Kristina Jämting och jag bor i Offne, en vacker by i Jämtland.

Om ni frågar mina vänner skulle de kanske beskriva mig som glad, utåtriktad och optimistisk. Kanske lite jobbigt överoptimistisk till och med, hrm. Ambitiös och plikttrogen på gränsen till vad som är nyttigt för mig. De skulle nog också säga att jag älskar att ha mycket på gång och att de faktiskt inte riktigt förstår hur jag mäktar med allt.

Själv håller jag med om att jag är en optimistisk muntergök, men jag känner mig ofta otillräcklig och är aldrig riktigt nöjd med mina prestationer. Jag älskar när det är mycket action i mitt liv och reflekterar inte över att det skulle finnas någon gräns för hur mycket jag orkar med. Vill jag något så gör jag det. Livet kan bli rörigt för mig ibland men jag brukar ändå alltid landa på fötterna tillslut.

Min familj är mitt allt. Jag har den stora lyckan att vara gift med en underbar man och vi har tre barn tillsammans, 12, 10 och 6 år gamla. Vi bor på en bondgård ute på landet.

När jag inte är sjukskriven jobbar jag som projektledare inom energibranschen.

Ett av mina stora fritidsintressen är träning, jag tar gärna sköna löprundor i skogen och när jag är frisk leder jag jympapass på F&S. Jag spelar också piano, vilket blivit en allt viktigare del i mitt liv sedan olyckan.

Varför bloggar jag?

I oktober 2013 drabbades jag av en komplex hjärnskakning pga en fallolycka. Min hjärnskakning har utvecklats till ett s.k "postcommotionellt syndrom", PCS.

Jag har under min tid med PCS letat efter något personligt att läsa, som t.ex en blog. Något att relatera till som lättare får mig att förstå hur de symptom man läser om på Wikipedia och 1177 mm manifesterar sig i verkligheten. Jag har tyvärr hittat ganska lite.

Det är nog inte så konstigt att det inte finns så många bloggar om PCS, eftersom de besvär man har gör det krävande att koncentrera sig och att sitta framför en bildskärm. Sätta upp en blogg är nog otänkbart för de flesta.

Nu har jag då, trots alla kognitiva hinder, ändå startat den här bloggen. Turligt nog är min man IT-konsult och sköter allt teknisk åt mig, vilket underlättar mycket. Jag bidrar bara med texterna och skriver endast när ork och vilja finns.

Jag hoppas att bloggen ska vara till glädje för andra som vill läsa om PCS, men jag skriver också till stor del för min egen skull. Jag tror att om jag skriver ner mina tankar och upplevelser under den här tiden, så kommer det senare hjälpa mig. Dels med att minnas hur det var vid olika tidpunkter och på så sätt se framstegen tydligare. Dels den rent terapeutiska effekten för min del, på kort och lång sikt, av att löpande bearbeta det som händer i skriftlig form.

En annan viktig aspekt är att jag kan hänvisa vänner, familj och andra som jag gärna vill ska förstå mig bättre, till bloggen. Det är påfrestande att muntligt försöka förklara vad hjärnskadan innebär, men om jag en gång skrivit ner något så kan alla läsa om det och jag slipper berätta.

Om bloggen

Jag har bett min man göra bloggen så enkelt utformad som möjligt. Allt för att göra läsandet för personer som lider av hjärnskakning/PCS så behagligt som möjligt. Inga blinkande reklamrutor ;)

Tidigare har jag har valt att inte skriva ut mitt fullständiga namn i bloggen, utan använt "Kicki", som är mitt smeknamn. Detta främst pga att ämnet är väldigt personligt. Jag ville inte att denna sida skulle dyka upp när någon skriver in mitt namn i någon sökmotor.

Nu (2017-03-10) har jag dock ändrat mig och valt att vara offentlig. Dels genom två tidningsartiklar i ÖP och dels genom att skriva ut mitt namn här. Tiden var helt enkelt mogen nu.